tisdag 30 mars 2010

Närvaro och kontinuitet

Nu är våren verkligen här. Jag är så galet sugen att komma igång ute på skolorna. Jag hoppas att många kommer att vilja odla, kanske på fritids, så att de kan hålla igång hela långa sommarlovet.


Odling är ett så fantastiskt redskap för lärande. Linnea på Barn i Stan http://www.barnistan.info/ brukar berätta för mig om hur nyfikna barnen blir när det händer något i deras kolonilott. För några veckor sen stod hon och Göran och gnuggade ut fröna ur sina "Blomma för dagen" som prytt pilestaketet runt kolonin. Barnen kom fram kanske bara för att titta i två minuter; - Vad gör ni? Hur gör ni det?, för att sen springa vidare på andra upptåg. Några minuter senare kommer de tillbaka, denna gången stannar de lite längre, de provar att själva gnugga ut fröna.

-Jo, det funkar. De pratar om fröerna och hur de sen kan plantera dessa, för att få nya blommor detta året.


Genom att finnas närvarande, kontinuerligt. Genom att arbeta med praktiska aktiviteter runt barnen, väcks barnens intresse. Barnen vill göra det som de vuxna gör. De är intresserade av att lära sig. Jag tror att det är viktigt att det finns aktiviteter som pågår, som får lov att ta tid runt om barnen. Odling är en perfekt sådan eftersom den pågår i barnens fria miljö. Där barnen kan komma och gå.


Min vision är att såsmåningom kunna anställa skolträdgårdsmästare på skolorna i Malmö. Att de ska kunna sköta om skolgården. På samma sätt som bibliotekarien håller efter och inspirerar i biblioteket. På samma sätt finns trädgårdsmästaren på skolgården. Han/hon håller skolgården levande och inspirerande och ser till att pedagogerna kan använda skolgården som ett pedagogiskt rum med många spännande experimenthörnor. Men skolträdgårdsmästaren finns också ute i aktivitet på gården, gör saker som barnen blir nyfikna på och vill vara delaktiga i.


Med utgångspunkt från denna vision är jag särskilt glad att Barn i Stan kommer att vara delaktiga i vårt skolgårdsprojekt, på två av skolorna. Exakt hur detta kommer att utveckla sig vet vi ännu inte, det beror naturligtvis på hur samarbetet med de respektive skolorna utvecklas. Men med mycket kontinuitet och närvaro är jag övertygad om att detta kommer att kunna lägga grunden för hur vi kan utveckla en modell med skolträdgårdsmästare.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar